Toshio Iwai

Toshio Iwai

Toshio Iwai är en japansk konstnär som bland annat gör interaktiva installationer som kombinerar ljud och visuella effekter. Han är också känd för sina tevespel: Otocky, Sound Fantasy / SimTunes, Bikkuri Mouse och Electroplankton.

Bakgrund och tidiga verk

Toshio Iwai föddes år 1962 i Kira, en stad i prefekturen Aichi i centrala Japan. Som barn skapade han blädder-animationer i hörnen på böcker. Han tyckte också om att bygga motordrivna mekaniska leksaker.

År 1981 började Toshio Iwai på universitetet i Tsukuba, där han studerade Plastic Art och Mixed Media vid konstinstitutionen. Efter att ha inspirerats av Norman McLarens konst började Iwai skapa installationer som kombinerade ålderdomliga animationstekniker som fenakistoskopet och zoetropen med moderna metoder för att fånga och skapa bilder (fotokopiatorn, videokameran och datorgrafik). Iwai experimenterade också med att inkludera stroboskopljus i sina verk.

År 1985 vann Toshio Iwais installation Time Stratum guldpriset på utställningen High Technology Art Exhibition i Shibuya Seibu, Tokyo. Iwai följde upp denna framgång med Time Stratum II, en installation som belönades med Contemporary Japanese Art Exhibitions stora pris på Meguro Art Museum i Tokyo.

År 1987 fick Toshio Iwai sin masterexamen från universitetet i Tsukuba, och samma år designade han sitt första publicerade datorspel. Datorspelet hette Otocky och togs fram i samarbete med ASCII Corporation för Famicom Disk System samt för ett Nindento Entertainment System som bara var tillgängligt i Japan. Otocky är ett musikaliskt spel av typen shoot’em up där spelarens agerande påverkar musiken.

San Francisco

Under åren 1991 och 1992 var Toshio Iwai Artist-in-Residence hos museet Exploratorium i San Francisco, USA. Där skapade han två utställningar – Well of Lights och Music Insects – som numera är en del av Exploratoriums permanenta samling. Music Insects låg sedemera till grund för Iwais datorspel Sound Fantasy.

Under tiden i San Francisco skapade Iwai också den interaktiva installationen Another Time, Another Space för centralstationen i Antwerpen, Belgien. Installationen använde sig av 15 videokameror som filmade besökarna i stationen och 30 datorer som manipulerade det filmade materialet och sedan visade det på 30 olika bildskärmar. Exempel på effekter som lades till av datorerna var slowmotion, tidskompression och tidsförskjutningar.

Toshio Iwai big

Karlsruhe

Under åren 1994 och 1995 var Toshio Iwai Artist-in-Residence på ZKM (Center for Art and Media) i Karlsruhe, Tyskland. Här skapade han två verk, Resonance of 4 och Piano – As Image Media, som båda utforskar relationen mellan ljud och bild. (Kopplingen mellan ljud och bild var även i fokus för Iwais verk Composition on the Table som hade premiär i slutet av 1990-talet.)

  • Resonance of 4 är består av fyra närliggande stationer som var och en har ett litet podium med en datormus. Ett 16 x 16-rutmönster som visas på golvet vid podiet och datormusen är kopplad till en muspekare som kan användas för att placera prickar i var och en av rutmönstrets rutor. Varje ruta som får en prick i sig spelar upp en viss ton. Toner från samtliga fyra rutmönster spelas upp samtidigt i högtalarna.Resonance of 4 visades bland annat på Laning Art Gallery i Newcastle (Storbritannien) och Barbican Arts Centre i London (Storbritannien).
  • Piano – As Image Media låter medlemmar av publiken använda en styrkula för att rita lysande prickar som projiceras på en bit tyg. Prickarna rör sig mot tangenterna på en flygel och när de kommer tillräckligt nära slår de ned tangenter. Flygeln, som kontrolleras av en dator, spelar upp den ton som hör till den nedslagna tangenten. Samtidigt visas en datorgenererad grafisk figur på en annan bit tyg som hänger över flygeln, på ett vis som får det att se ut som att figuren flyger ut ur flygeln och upp i luften.Piano – As Image Media visades bland annat på Millennium Dome i London (Storbritannien) och användes i Toshio Iwais samarbete med Ryuichi Sakamoto (Music Plays Images x Images Play Music).

År 1994 skapade Iwai tevespelet Sound Fantasy för Super Famicom, ett tevespel där vissa element från Music Insects återkommer. I spelet rör sig animerade insekter över ett rutnät som innehåller färgade prickar. När en insekt passerar över en prick triggar detta ljud, skalor och grafiska effekter. Spelaren kan välja färger från en palett och måla dem i rutnätet, vilket leder till att nya ljud och bilder triggas när insekterna passerar. Sound Fantasy dock gavs aldrig ut för Super Famicom, däremot lanserades det småningom i en version för PC vid namn SimTunes som publicerade av Maxis (en del av Electronic Arts).

Los Angeles

Toshio Iwais installation Composition on the Table visades som en del av SIGGRAPH’99 i Los Angeles (USA). Akronymen SIGGRAPH står för Special Interest Group on Graphics and Internactive Techniques och är en årlig konferens om datorgrafik som arrangeras av Association for Computing Machinery (ACM).

Installatinen Composition on the Table består av fyra vita bord med olika reglage. Datorgenererade grafiska bilder projiceras på borden från videoprojektorer som sitter i taket. Högtalare finns också på plats. När publiken rör reglagen på borden förändras ljud och bild. Målet med installationen är att skapa en blandad verklighet där flera olika deltagare gemensamt kan skapa musik och visuella effekter.

Aspekter av Composition on the Table går att känna igen i Iwais datorspel Electroplankton som skapades för Nintendo DS.

Ōgaki

Under perioden 1996 – 1998 var Toshio Iwai Artist-in-Residence hos IAMAS i Ōgaki. Ōgaki är en stad i prefekturen Gifu i centrala Japan.

År 1997 gjorde Iwai en stor tillbakablickande utställning på NTT InterCommunication Center i Tokyo.

Yokohama

Under perioden 1998 – 2001 var Toshio Iwai Artist-in-Residence hos Mixed Reality Systems Laboratory i Yokohama, Japan.

Tevespel 2000 – 2005

Under perioden 2000 – 2005 arbetade Toshio Iwai med tevespelen Bikkuri Mouse och Electroplankton, samt med trummaskinen Tenori-on.

Bikkuri Mouse är ett spel för PlayStation2 som gör det möjligt för spelare att teckna tillsammans. När det lanserades år 2000 var det världens första mus-kompatibla spel för PlayStation2.

Tenori-on, som kom ut i begränsad upplaga år 2001, är en slags enkel trummaskin för WonderSwan. Den är föregångaren till den mer avancerade trummaskin som WonderSwan några år senare släppte i samarbete med Yamaha.

Electroplankton hade premiär i Japana år 2005 och i Europa och Nordamerika året därpå. Det består av tio olika teman med interaktiv musik och ljudeffekter, där man som spelare får leka med tecknade plankton. När Electroplankton släpptes var pekskärm och mikrofon nyligen lanserade funktioner för Nintendo DS, och Electroplankton lät användarna utforska möjligheterna hos dessa nymodigheter. Electroplankton är starkt inspirerat av tidigare verk av Iwai, bland annat Composition on the Table.

Teveprogram

År 1990 besökte TV-chefen Shinji Fukuhara museet Laforet i Tokoyo och såg där Toshio Iwais separatutställning Machine for Trinity. En del av utställningen visade hur datorgrafik kunde genereras och kombineras i realtid. Fukuhara blev intresserad och kontaktade Iwai som fick i uppdrag att skapa koncept och en virtuell miljö för teveshowen Einstein TV. Einstein TV var en serie av halvtimmeslånga teveprogram om vetenskap som visades på Fuji TV 1990-1991.

Efter Einstein TV utvecklade Iwai teveprogrammet Ugo Ugo Lhuga för Fuju TV, som ett interaktivt barnprogram som sändes 1992-1994. Till inspiration hade Iwai bland annat Pee-wee’s Playhouse som han sett i USA under sin tid i San Francisco. I Ugo Ugo Lhuga förekom bland annat en robot som ställde gåtor och bröt ihop av fåniga svar, en tomat som gav råd åt personer som ringde in till programmet och en bajskorv vid namn Professor Poo Poo.

I början spelades Ugo Ugo Lhuga in i förväg, men efter sex månader började Fuji TV visa det i direktsändning. För att dra full nytta av detta lade Iwai till en sumotävling. Barn runt om i Japan uppmanades att skicka in teckningar på sumobrottare. Bilderna scannades in av Iwai och användes för att iscensätta brottningsmatcher. Under programmet gick det att ringa in och välja vilken av sumobrottarna man ville heja på. Ju högre man skrek, desto starkare blev den sumobrottaren. Till slut blev någon av sumobrottarna tillräckligt stark för att putta sin motståndare ut ur ringen.